Gärna tillit men först en fungerande helhet

Tillitsdelegationen har nu överlämnat sina rapporter till regeringen. Uppdraget har förenklat varit att ”föreslå modeller för hur en styrning baserad på tillit och kvalitativa mål kan utformas.” Utredningen kan ses som en motreaktion på senare års överstyrning i stora delar av offentlig sektor (se tidigare inlägg Utvärderad till ineffektivitet och begravd i papper.)

Tillit ställs mot den beryktade New Public Management (NPM). Det är lite bekvämt att skylla den osympatiska och hämmande styrning som förekommer inom stora delar av offentlig sektor på NPM.  Ingen har sålt NPM, ingen har köpt NPM och få vet vad det egentligen är. Likväl verkar många tycka att de har drabbats av det, lite som en mystisk sjukdom. Istället för att ställa tillit mot en diffus lära så hade det varit välgörande med en mera öppen diskussion. En diskussion om vad dagens överstyrning säger om synen på exempelvis medarbetarskap och ledarskap och hur denna syn behöver förändras då den står i vägen för varje form av modernisering av den offentliga förvaltningen.

Utredningen presenterar en rad intressanta slutsatser och förslag. Den som läser noggrant finner att tillit diskuteras i ett sammanhang där en rad andra förutsättningar måste finnas på plats för att en tillitsbaserad styrning ska fungera. Tillitsbaserad styrning och ledning beskrivs som ”styrning, kultur och arbetssätt med fokus på verksamhetens syfte och medborgarens behov, där varje beslutsnivå aktivt verkar för att stimulera samverkan och helhetsperspektiv, bygga tillitsfulla relationer samt säkerställa att medarbetaren kan, vill och vågar hjälpa medborgaren.” En definition som återspeglar ett välgörande helhetsperspektiv men som också medger att lite av varje byts ut mot ”tillitsbaserad styrning” och meningen kommer likväl att kännas relevant.

Tyvärr återspeglar förslagen från utredningen inte helt en vilja att placera tillitsfrågan i ett fungerande kontext där medarbetarskapet utformas i harmoni med styrmodell, arbetssätt/processer, organisation, värderingar etc. Följden blir sannolikt att snart kommer tillitsupphandlingarna – ”vi vill addera tillit till vår organisation.” Och tillitskonsulterna – ”hej, vi säljer tillit.” Inte minst offentlig sektor brukar skapa marknader för konsultvärldens enfrågepartier. Den som redan är ”frälst” på tillit kommer dock att protestera mot varje förringning av frågan. Tillitsbaserad styrning beskrivs också som en helt egen styrform i konkurrens med både NPM och mera byråkratiska traditioner.

Tillit att göra vad? Tillit att jobba mot vilka mål? Tillit i vilken kontext? Verksamheter som vill bli plattare, snabbare, mer agila, mera kundorienterade, mera engagerande för medarbetarna osv behöver utgå ifrån ett tydligt och engagerande ”varför” (dvs ifrån mission, vision och verksamhetsidé). Sådana verksamheter behöver designa sina processer utifrån uppdrag och kundbehov. De behöver bygga den organisationsstruktur som stödjer uppdraget och verksamhetens processer. De behöver utveckla det ledarskap och medarbetarskap som möjliggör ett effektivt tillvaratagande av uppbyggda strukturer och över tiden utveckla den organisationskultur som ger stöd, vägleder och engagerar. Ungefär där någonstans passar tillitspusselbiten också in. Den som mera ensidigt vill driva tillitsfrågan riskerar att i huvudsak bereda en marknad för nästa våg av konsultvärldens enfrågepartier.

Av |2018-06-19T23:08:10+00:0019 juni 2018|Etiketter: , , |1 kommentar

En kommentar

  1. Lotta 20 juni, 2018 at 07:31 - Svara

    Jag håller helt med! Den gemensamma meningen (varför) är A och O!
    Lätt att ryckas med, tillit vill vi väl alla ha?

Skriv gärna en kommentar