Är kvalitetssäkring och säkerställa svenskans fulaste ord? (Boktips!)

I boken ”Det omätbaras renässans” görs ett välgörande angrepp på den mät- och uppföljningshysteri som råder i många verksamheter. Boken är en släkting till den mer kvantitativa Administrationssamhället. Bornemark tar utgångspunkt i några filosofer som verkade under renässansen. En av dessa är Nicholas Cusanas (1401-1464). Han delade in förnuftet som bestående av ett kalkylerande ratio och ett reflekterande intellectus, ett exempel på en tankemodell som författaren använder för att sätta samtiden i nytt ljus. Bornemark motiverar användandet av de gamla filosoferna så här. ”Att få syn på den egna samtiden är dock en svår uppgift. Vår sikt är inte så bra när vi ska se på oss själva utifrån den egna samtidens kategorier, vi blir som fiskarna i vattnet som inte riktigt ser det vatten vi simmar i eftersom vi inte har något att kontrastera det mot.

En av filosoferna som refereras till i boken, Giordano Bruno, står bakom det i titeln använda begreppet pedanter. Bruno kallar personer som styrs av mekaniskt tänkande och rigiditet för pedanter. Dessa är ratiots härförare, de bär på en vilja att kategorisera, förenkla och ignorera intellectus.

Ratiofieringen av våra verksamheter gör att allt måste göras två gånger. En gång i verkligheten och en gång i pappersvärlden, det uppstår dubbla verkligheter. Kvalitetsarbete, som borde handla om utveckling, övergår till att vara ett granskningsarbete som ska påvisa att en minimistandard nåtts. Det som inte kan mätas är inte heller synligt. Parallella verkligheter utvecklas och en medarbetare tillhör vanligen bara den ena av dem. Att visa att man gjort en handling blir till sist viktigare än handlingen som sådan. Kvalitet blir att inte göra fel. Och pappersvärlden antas möjliggöra fjärrstyrning. Bornemark blottlägger en vanligt rådande styrmodell med kopplingar till utmattning och en försämrad psykosocial arbetsmiljö.

Upprättande av olika typer av styrdokument, uppföljning och granskning tar tid. Personal flyttas från kärnverksamhet till administration. Värdeskapandet måste helt enkelt reduceras då betydande resurser krävs för att påvisa att den kvarstående delen verkligen har utförts.

Intellectus uttrycks möjligtvis i brandtal och i olika policydokument medan ratio härskar över beskrivningarna av rutiner och processer. Bornemark ger exempel på när detta leder helt fel. ”Att vara en bra undersköterska innebär helt enkelt inte att vara en utbytbar kugge som bara följer manualen, utan en levande omdömesgill person med ett reflekterande intellectus som förhåller sig till manualen.” Boken ger därmed också en inblick i en av huvudanledningarna till att processledning och processorientering kan misslyckas. Intellectus behöver få en påverkan på styrdokumenten där svårkvantifiera begrepp som exempelvis empati och omdöme behöver finnas med och levandegöras. Och antalet styrdokument behöver minska.

Bokens viktiga och intressanta budskap skyms något för den läsare som inte delar författarens filosofiska intresse. Det är en tänkvärd bok men trots det inte lämpad för avslappnat läsande i hängmattan. Detta uppvägs till viss del av språklig förnyelse. Begreppsimperialism, mätbarhetssamhället, granskningssamhället, livsdränering, mikromotstånd, matematiserbarhet, ratiofiering och förpappring är några exempel på ord som gör texten livfull och tänkvärd (alla som varit på utvecklingssamtal i skolan med sitt barn vet vad förpappring är).

När man kommit igenom större delen av boken så förstår man Bornemarks olika slutresonemang, som exempelvis följande. ”Därför tycker jag att ’kvalitetssäkring’ och ’säkerställa’ är svenskans fulaste ord: de bär på en lögn. De vill förbjuda misslyckanden, och i verksamheter där det är omöjligt glider de båda verkligheterna, pappersvärlden och den levda världen, isär. Misslyckanden kommer alltid att ske och när de förbjudits tenderar de att sopas under mattan istället för att användas som erfarenheter. På den här punkten finns det en enkel dellösning: återerövra kvalitetsbegreppet och skilj det från granskningsarbetet.

Kommer den här boken att läsas av de som behöver den som mest? Som linjechefer och kvalitetschefer? Inte det? Då får väl du ta ansvar för debatten om din verksamhets styrmodell.

Det omätbaras renässans – en uppgörelse med pedanternas världsherravälde, Jonna Bornemark, Volante, 2018.

Ämnets aktualitet och relevans: mycket hög

Sannolikhet att läsarens ordförråd utökas: >99%

Lämplighet för stressade personer: låg

Av |2019-05-07T16:06:59+02:007 maj 2019|Etiketter: , , , |Inga kommentarer

Skriv gärna en kommentar