De flesta organisationer pressas av två motstridiga behov. Det ena kommer sig av att konkurrenssituation och förväntan från kunder gör att behovet av att hela tiden bli lite bättre är större än någonsin. Verksamheten granskas av kunder och andra intressenter, möter hårdare och hårdare konkurrens, jämförs och rankas – förväntningarna blir hela tiden högre. Få verksamheter började året med att säga ”skönt, i år blir det lite lättare”, ständig förbättring krävs. Tänk på din organisation och multiplicera antalet medarbetare en vanlig dag med arbetsdagens längd. Antalet timmar man får fram är betydande, om de används rätt så borde väl verksamheten vara lite bättre på seneftermiddagen än på morgonen?

Det andra behovet har sin grund i att vikten av transformation och förnyelse också är större än någonsin. De ständiga förbättringarna är nödvändiga men tar inte verksamheten till framtiden. Helt nya grepp krävs, snarare förr än senare. Medan gnetfolk säger ”hur kan vi göra det vi gör lite bättre” så säger transformationsfolk ”hur kan vi  göra det vi gör på ett helt annat sätt, eller kanske inte ens alls?”. Organisationen måste inrymma både gnetare och transformatörer, den måste vara ”både och”. Den måste vara både den tråkige Clark Kent och den gränsöverskridande Superman, både den strukturerade doktor Jekyll och den hämningslöse mister Hyde, både Gunde Svan och Bill Koch.

Gunde Svan är känd för att vara en legendarisk skidåkare (4 OS-guld och 7 VM-guld). Men han är också känd för att under sin skidkarriär ha lagt mycket energi på att utveckla varje detalj. När han tränade som mest försökte han minimera tiden för att duscha (ur ett träningsperspektiv var det ju en icke värdeadderande aktivitet). Genom ständiga förbättringar lyckades han utveckla ett sätt att klä av sig, duscha, torka sig och klä på sig på 1 minut och 23 sekunder. En annan omtalad förbättring innebar att han bytte stavspetsarna. De vanliga var gjorda i hårdmetall och vägde 3 gram. Genom att byta till aluminium gick vikten ner till 1,5 gram vilket antogs göra skillnad under ett långlopp där stavarna lyfts tusentals gånger.

Den amerikanska skidåkaren Bill Koch (OS-silver 1976, världscupseger 1981/1982) är till skillnad från Gunde inte känd för att ha filat på detaljerna. Däremot är han den som introducerade skejtingstilen i större sammanhang. I ett långlopp i Sverige hade Bill Koch sett åkare använda den nya tekniken med skridskoskär. Han testade det själv och vann världscupen 1982. Det ledde i sin tur till år av diskussioner och förvirring om vad som skulle vara tillåtet och inte tillåtet (i VM 1987 introducerades fri stil som ett komplement till den klassiska). I sportens värld kan defenders of the past oftast stödja sig på regelverket.

Gnetfolk och transformationsfolk verkar inom olika paradigm och det är inte enkelt att framgångsrikt inrymma dem båda i en och samma verksamhet. Inte heller är det enkelt att få en enskild medarbetare att vara en gnetare i vardagen men då och agera som en transformatör. Konflikten är inte ny, den finns beskriven sedan tidigare under etiketten organisatorisk ambidexteritet (från ambidextri – tvåhänthet). Däremot är konflikten påtagligare än någonsin. Varje verksamhet behöver hitta sitt sätt utveckla verksamhetsutvecklingens ambidexteritet och uppmuntra och ge spelutrymme åt såväl Gunde som Bill.