Besökte en stor bygghandlare idag, vi kan kalla företaget Hörnback. Egentligen är det ganska ointressant varför jag var där, men det blir nog enklare att förstå historien om man vet. Jag var där för att beställa slitskyddsplywood i dimensionen 12x1250x2500 (golv till en mindre släpvagn). Jag vet. Gäsp. Men en stor sak är det, inget man tar under armen. Och när du nu redan gäspat…, vill passa på att sänka förväntningarna. Historien nedan förändrade inte mitt liv, det blir nog samma för dig. Men ett intressant fall av om multipla omdirigeringar av kund är det.

Egentligen undviker jag att besöka affärer. I alla fall när jag vet vad jag vill ha, då är nätet bättre. Men Hörnbacks hemsida var trippeltydlig; ”webbköp ej möjligt”, ”kan ej reserveras”, ”kan beställas i ditt närmsta varuhus”. Det var tydligt, en tur till varuhuset krävdes. Väl där orienterade jag mig fram till en av servicediskarna.

– Hej, jag skulle vilja beställa slitskyddsplywood 12x1250x2500.
– 12 eller 15 millimeter? frågade mannen bakom disken.
– 12.
– Vi har alltid både 12 och 15 mm hemma på lager!
– Men på nätet står det att man måste beställa?

Det verkade ju lätt korkat av mig att hänvisa till nätet när mannen hänvisade till verkligheten. Reality overrides map liksom, men det kändes ändå bra att kontrollera om jag uppfattat allt rätt. Och mannen bedyrade ”nej, behöver inte beställas, bara att hämta på drive in!”. Ok, tänkte jag, lika bra att leta upp dem så slipper jag yra runt när jag senare kommer hit med släp. Så jag gick ut till drive in delen av varuhuset för att leta upp skivorna, det borde inte vara så svårt. Slet skor en stund, fick se många sorters skivor, men inga slitskyddsplywood. Jag fick ge upp för att istället rikta in sökaren på någon av de som jobbar på drive in.

– Hej. Vet du var jag kan hitta slitskyddsplywood?
– Gång fyra. Alla skivor ligger i gång fyra.

Där hade jag ju varit men ok, jag tittar igen. Men inga slitskyddsplywood. Och inga andra medarbetare. Så jag går tillbaka in i butiken och hittar en ny snubbe att fråga. Som vet var slitskyddsplywood ligger! Employee of the month! Vi går tillsammans tillbaka till drive in. Och skivorna visar sig inte alls ligga i gång fyra. Men de som finns, på en helt annan plats, är jättestora!

– Ok. Fast de där skivorna är inte 1250×2500, påpekar jag.
– Men det kostar inte så mycket att få en skiva sågad till rätt storlek, replikerar killen välvilligt.

Ok, först köpa tokstor skiva. Sedan betala för sågning. Och till sist slänga det som blev över. Absolut. Om jag varit desperat. I mitt huvud tar jag snabbt tillbaka employee of the month utmärkelsen och tänker att om den här killen har en provanställning så är det lämpligt att avsluta den nu. Men istället säger jag ”mmm, man kan ju också beställa en skiva i rätt storlek…” Då ser vi båda att lite högre upp i ställaget finns en skiva som skulle kunna vara av rätt storlek, möjligtvis 15 mm tjock stället för 12. Vi går tillbaka in i butiken för att kolla vad lagersaldot visar. Inne i butiken träffar vi en ny medarbetare, som gärna går tillbaka till drive in och tittar igen. Varför framgår inte riktigt, de båda Hörnbackarna har ett meningsutbyte som inte jag får ta del av. Vi går tillbaka och jag konstaterar att det är ett stort varuhus. Och det visar sig att även nu 10 minuter senare så är de stora skivorna fortfarande stora. Jag är inte förvånad. Och den lilla skivan är dessutom märkt med namnet på den kund som beställt den.

Jag blir nu rekommenderad att åka hem och beställa en skiva på nätet. Känner farbror kanske till att man kan beställa saker på nätet? Men för…, det står ju tydligt på nätet att skivan måste beställas i varuhus, tänker jag. ”Ok, jag löser det” hör jag mig själv säga. Det verkar som ett snabbare sätt att bli av med de här stjärnorna, att få dem att tro att jag åker hem – och inte berätta att jag tänker gå tillbaka in i varuhuset.

Tillbaka vid servicedisken där jag började 50 minuter tidigare (det här är den korta versionen, ditt och mitt liv är för kort för den långa). Där sitter samma man som tidigare var säker på att skivan kunde hämtas på drive in. Tydligen blir min info om att det inte stämmer för mycket, han letar upp en kollega som kan ta emot min beställning. Den i pjäsen nya figuren loggar in, får mitt namn och gör sig redo för att lyssna till mitt behov.

”Och du vill alltså ha den skivan som är tolvtusenfemhundra gånger tjugofemtusen?” frågar han.  Absolut. Vi kan kalla den så, tänker jag. Även om 25 meter långa släpvagnar är klart ovanliga. Slå mig med ett vattenpass. Kör in dyckert under mina naglar. Bara du beställer den j-a skivan som jag bad om för snart en timme sedan. ”Absolut, om det är den skivan som kostar 939 så beställ den” svarar jag med ett trött leende.

Stafetten var över. Stafetten där jag hela tiden fick tillbaks pinnen och förväntades att springa även nästa sträcka. Fram och tillbaka, som i cirkel. Och i slutändan finns det en trött kund och en leverantör totalt ovetande om detta. För vem ska man klaga hos när man pratat med 43 personer och alla har gett råd med ett leende? Om man dessutom inte har lust att stanna så mycket längre? Orka.

Hörnback är skyldiga mig en timme av mitt liv.