Att försöka sammanfatta Gary Hamels och Michele Zaninis bok Humanocracy är inte enkelt, snarare är det någonstans mellan svårt och dumt. Förordet är faktiskt intressantare än vad en genomsnittlig ganska bra bok är. Som titeln indikerar så står människan och medarbetaren i centrum. Bokens handlar om hur verksamheter kan skapas som både tar tillvara medarbetarna och som är redo att möta framtiden – och hur dessa båda faktorer är intimt kopplade. Grundtemat kan förenklat sammanfattas i fyra punkter.

  1. Traditionella organisationer gör människor sämre på jobbet än vad de är på fritiden. Förändringtempot i omvärlden är högt. Det finns en strid ström av nyheter i form av tjänster, produkter, samhällsförändringar – skapade av många och adopterade av de flesta. Det händer för att människor är passionerade, kreativa och föränderliga. Men medan omvärlden ändras i högsta fart, byggs internt i våra organisationer myten om att människor är emot förändring. Traditionella organisationer stoppar in medarbetaren i smala roller, fokuserar regelefterlevnad, slår ned på entreprenörskap och är allmänt själsdödande. Människor är föränderliga, våra traditionella organisationer är det inte – det byråkratiska arvet är alldeles för tungt. Jobbigt redan här? Du tycker inte att det stämmer? Gott, då arbetar du kanske i en organisation som inte är så traditionell. Eller är du så marinerad av ett traditionellt paradigm att du inte kan se objektivt på din omgivning.
  2. Traditionella organisationer uppvisar inte de egenskaper som framgång förutsätter. Byråkratiska och hierarkiska organisationer är tröga, förbättrar sig bara i småsteg och lider av innovationsfobi. Man riskminimerar sig ner till stillestånd. Endast några få på hierarkins topp kan initiera verklig utveckling och förändring. Ju större beslut, desto färre människor är involverade.  Vill du veta din organisations BMI – Bureacracy Mass Index? Ta testen på Harvard Business Reviews hemsida. Högt BMI ger egenskaper som är minst sagt ogynnsamma i en värld som förutsätter effektivitet, kundanpassning och föränderlighet. De strukturer som skapats för att uppnå kontroll och effektivitet har blivit en tung börda att bära. Byråkratin behöver dö innan organisationen gör det. Risken med organisationer som inte kan dö, som stora delar av offentlig sektor, är att byråkratin får fortsätta att råda.
  3. Förklaringen ligger i ett tungt arv av byråkrati. Ingen kallar sig byråkrat, men de finns där likväl i stora antal (ingen sjunger heller på allvar Electric Banana bands låt ”jag ska bli en byråkrat”, men den är fortfarande kul). Byråkraten dras maniskt till förutsägbarhet och standarder på ett sätt som blir konserverande. Byråkraten drar sig inte för att skriva direktiv och riktlinjer för hur kreativitet ska skapas och innovationer drivas, helt utan att se ironin i detta. Organisationer hyllar ofta demokrati och öppna marknader. På insidan är de organiserade snarare som diktaturer där monopol tas för givet, inte minst stödfunktionernas. När verksamheten utsätts för motgångar så försöker byråkraten med ännu en omorganisation. Man byter bort ett antal organisatoriska nackdelar mot ett antal nya sådana. Över tiden ökar antalet chefsroller och strateger införs inom område efter område. Växande komplexitet möts med ökande ledningskapacitet. Fler och fler ska styra och kontrollera den krympande skara som faktiskt ska utföra det egentliga jobbet, det jobb som följer med verksamhetens grundläggande uppdrag. Byråkrati är väldefinierat, tryggt och självförstärkande. Byråkrati försvinner inte, såvida inte de grundläggande synsätt som präglar verksamheten läggs på bordet och utmanas.
  4. Skapa rätt miljö och släpp medarbetaren fri – och organisationen får de egenskaper den behöver. Såklart, har du läst ända hit så vill du också veta receptet. Men bokens lösningsprinciper ryms inte här.  Och som Hamel och Zanini pekar på, om du vill lära av andra så fråga dig inte vad de gör annorlunda, utan hur de tänker annorlunda. Den som inte är beredd att utmana traditioner bör vara försiktig med att implementera lösryckta idéer som egentligen bygger på nya paradigm, det blir mest en lösnäsa av det hela.
    Verksamheter gynnas numera av samma egenskaper som präglar en start-up. En miljö där efterfrågan på regler är mycket liten. Där det finns djärvhet, frihet och enkelhet – och där organisationsstrukturen fortfarande är platt. Förutsättningarna att sälja in en ny idé, eller att få loss tid och pengar för att undersöka dess bärkraft, är god och bygger inte på traditionella maktstrukturer.
    Vid en nivå på 200-300 medarbetare börjar byråkratin växa snabbare än organisationen i sin helhet. Författarna rekommenderar att stora enheter plockas isär till små, att man undviker enheter med fler än 50 personer. Varje enhet ges fullt ansvar, dvs centraliserad makt behöver ges upp. Nu ringer det varningsklockor i varje byråkrat – ”detta måste ju leda till suboptimering!”. Ja, i ett traditionellt paradigm, där kunskap och helhetsperspektiv bara finns på toppen – och helst ska förbli där. Eller där målbilder är introverta och oengagerande. Du får kanske läsa boken om du ska få ihop helheten? (Eller hör av dig!)

Den genuine byråkraten skulle nog uppfatta humanocracy mest som humanocrazy. Men för oss andra, skulle boken kunna utgöra den sista uppgörelse med det byråkratiska och hierarkiska arvet som behövs. Resten borde handla om att gå vidare. Men i praktiken växer byråkratin i många organisationer. Så fler böcker i ämnet är tyvärr att vänta.

Hamel och Zanini visar hur den stora organisationens behov av kontroll, förutsägbarhet och koordination inte alls behöver dras till en nivå där det går ut över och förhindrar alla åtråvärda egenskaper. ”It is possible to build organizations thar are big and fast, disciplined and empowering, efficient and entreprenuerial and bold and prudent.”

Gary Hamel är en tänkare och författare som knäcker. Hans och Zaninis senaste bok Humanocracy utgör inget undantag. Humanocracy är späckad med hjärngympa och läsaren får känna ”wow”, ”yeaah”, ”aha” från första till sista sidan. Omtumlande men väl underbyggt och elegant presenterat, boken är både ett manifest och en manual.

 

Humanocracy: creating organizations as amazing as the people inside them. Gary Hamel & Michele Zanini, Harvard Business Review Press, 2020.

Antal “aha” per sida: 1,7

Språklig konstnärlighet: mycket hög

Antal sidor en byråkrat orkar läsa: 2

Betyg: 10/10