I Formel 1 kan några hundradelar av en sekund skilja vinnaren från förloraren. Därför läggs enorma resurser på att utveckla bilarna och förbättra teamens prestationer. I en verksamhet med mängder av möjligheter, idéer och konkurrerande behov gäller det att välja rätt. Men vad ska man egentligen satsa på?
Under det legendariska Formel 1-stallet Williams storhetstid på 1980- och 90-talen använde stallchefen och grundaren Frank Williams en enkel fråga som vägledning: Will it make the car go faster?
Frågan fungerade som en gemensam måttstock för beslut, investeringar och förbättringar. I en värld av tekniska möjligheter, specialister och konkurrerande idéer hjälpte den teamet att behålla fokus på det som ytterst räknades. Inte allt som var intressant, avancerat eller lovande var värt att satsa på. Det avgörande var om det bidrog till att bilen gick snabbare.
Dagens organisationer befinner sig i en liknande situation. AI, digitalisering, nya tekniker, arbetssätt och idéer skapar närmast oändliga möjligheter till utveckling. Samtidigt finns strateger, specialister och utvecklare som alla ser möjligheter och angelägna behov inom sina respektive områden. För en organisations ledande, styrande och utvecklande medarbetare är det sällan svårt att hitta något relevant att ägna sig åt. Tvärtom. Nästan alla kan hålla sig fullt sysselsatta med uppgifter som ur något perspektiv är både viktiga och meningsfulla.
Men de teoretiska och upplevda möjligheterna överstiger vida de praktiska förutsättningarna att förverkliga dem. Tid, pengar, kompetens, uppmärksamhet och förändringsförmåga är begränsade resurser. Allt kan inte göras, åtminstone inte samtidigt.
Problemet är inte brist på bra idéer. Problemet är oförmågan att avgöra vilka som är värda att satsa på. De flesta organisationer har gott om initiativ som var för sig är rimliga, angelägna och välmotiverade. Men även ett initiativ som bidrar till verksamhetens mål kan vara klokt att välja bort. Det räcker att något annat är viktigare.
Varje ja innebär också ett nej till något annat, även när detta nej aldrig uttalas. Och när alltför mycket ska genomföras riskerar även de viktigaste initiativen att misslyckas.
Att prioritera handlar därför inte bara om att välja vad man ska göra. Det handlar minst lika mycket om att våga avstå från sådant som faktiskt vore bra att göra.
Men vad är egentligen viktigast? Alla organisationer har mål. Ofta många. Ibland så många, och så allmänt formulerade, att nästan varje tänkbart initiativ kan motiveras med något av dem. Om allt kan motiveras med målen hjälper målen oss inte att prioritera.
För att kunna göra kloka prioriteringar krävs en tydlig uppfattning om vad verksamheten ytterst ska åstadkomma och vilka resultat som är viktigast att uppnå. Utan en sådan måttstock riskerar prioriteringarna att styras mer av organisatorisk makt, argumentationsförmåga och tillfälliga trender än av vad som faktiskt skapar störst värde.
Här finns styrkan i Frank Williams enkla fråga. Han frågade inte om något var intressant, modernt eller effektivt i största allmänhet. Han frågade om det bidrog till det allra viktigaste.
Få verksamheter har ett lika enkelt och självklart övergripande mål som ett Formel 1-stall. Men utan en tydlig måttstock blir det svårt att skilja det som är bra och möjligt från det som verkligen är viktigast.
Vad är din verksamhets ”Will it make the car go faster?”
Intresseklubben noterar: Bilen på bilden är en FW14B från 1992, en av F1-historiens mest ikoniska och tekniskt avancerade bilar. Med den vann Nigel Mansell förar-VM och Williams konstruktörs-VM.
