Du har hört det många gånger, kanske sagt det också. Kommentarer i olika sammanhang som går i riktningen ”det förstår ju alla”, ”det vet ju alla”, ”det är sunt förnuft”. Du har hört det på och utanför jobbet. Men det mesta av det som kallas sunt förnuft är egentligen bara referenser till gamla nedärvda råd och påstådda sanningar med tveksam relevans. Varför inte prova vända på några klassiska svenska (?) snusförnuftigheter och se om de inte blir bättre:
- Ensam är svag
- Ju fler kockar desto bättre soppa
- Olika barn leka bäst
- Lagom är sämst
- Bättre aldrig än sent
Råd upprepas gång på gång och blir ”sanningar” som inte leder till reflektion. ”Plocka de långt hängande frukterna först.” Varför det? Alltid? Varför inte visa handlingskraft och plocka de högst hängande frukterna först? Vem har sagt att du inte får använda stege?
Och är alla råden så bra och relevanta egentligen? ”Släng inte ut barnet med badvattnet.” Är det ett vanligt problem? Har det verkligen hänt? Att lillebror plötsligt saknas för att han åkte ut med badvattnet?
Se upp med det som kallas sunt förnuft, syna korten och upptäck att sunt förnuft ofta suger. När hänvisningar till sunt förnuft görs, dra ett djupt andetag. Visst kan du känna en lätt unkenhet i luften? Sunt förnuft är oftast inte ens osunt förnuft utan snarare osunt oförnuft när det egentligen är sunt oförnuft vi behöver.
