Du har hört det, kanske sagt det: det som mäts blir gjort. En ”sanning” som upprepas gång på gång och som alltid antas betyda något positivt. Men det som upprepas slentrianmässigt är förvånansvärt ofta inte sant. Om det nu verkligen är sant att det som mäts också blir gjort, så är det bara positivt om man mäter rätt saker. Om man istället mäter fel saker, vilket organisationer ofta gör, så är det inte så bra att det som mäts blir gjort.
Det finns en rad exempel på hur mätning har fått medarbetare i olika organisationer att bättra på siffrorna men utan att bättra på den faktiska prestationen och dess effekter. Kopplar man sedan belöningar till eländet så kan allt hända. Den som googlar hittar artiklar om hur varje enstaka cannabisplanta registrerats som ett uppklarat brott, antal mottagna patienter gått före antal botade, hur svarstiden i växlar kortats men väntetiden efter svar ökat osv. De värsta exemplen jag själv fått direkt från källor genom åren har aldrig stått i tidningarna. Det har handlat om allt från nedprioriterad flygsäkerhet till gigantiskt slöseri med skattemedel. Nyligen kunde man läsa om hur sicilianska brandmän startade bränder för att förbättra sin bonus. Det finns en slående symbolik i hur man kan driva människor till att vara både pyromaner och brandmän.
Man bör med andra ord vara försiktig med att utgå ifrån att det självklart är positivt att det som mäts också blir gjort. En annan invändning är att det nog inte ens är sant att det som mäts blir gjort. Det krävs mer än bara mätning för att påverka det faktiska utfallet på ett sunt sätt. I sommar har jag varje dag mätt om rabatterna hemma i trädgården varit rensade för ogräs. Och var enda dag blev jag besviken. Jag mätte och mätte men ogräset växte likt förbannat utan att någon tog bort det. Att mäta rätt saker räcker inte, måtten måste sättas i ett sammanhang om något verkligen ska hända.
Att mäta något är att svara på frågan ”hur går det?” och det räcker oftast inte, varken för att skapa engagemang och förståelse eller för aktivera till handling. Det måste finnas personer som vill veta hur det går, som förstår betydelsen av att uppnå det som efterfrågas, som har möjlighet att påverka resultatet och som uppfattar att det också är deras uppgift (vad det gäller ogräset i trädgården så hade vi mycket svårt att hitta någon som uppfyllde dessa fyra kriterier).
Sannolikheten för att det som mäts också ska bli gjort ökar om det först finns en gemensam bild av vad som är viktigt och varför. Allt blir enklare om man dessutom förstår kopplingen mellan vad man egentligen vill uppnå och det man faktiskt mäter. Mellan förklaringen på vad som är viktigt och det valda sättet att mäta ligger vanligen en betydande kompromiss. Många mått är inte helt begripliga om man inte förstår vad man egentligen försöker uppnå. Det valda måttet fångar förmodligen inte alla aspekter eller ger insikt om vilka effekter man är ute efter. Efter ett tag lär sig medarbetarna att optimera utfallet med allt mindre påverkan på det faktiska resultatet. Man har helt enkelt fått en snedstyrningseffekt. Medan svaret på frågan ”vad är viktigt” kan vara beständigt ganska länge så kan man behöva variera sitt sätt att ta reda på ”hur går det” genom att helt enkelt byta sätt att mäta på.
Det går inte att frikoppla mätfrågor från styrfrågor, de är naturligt integrerade. Att belöningar måste kopplas till prestation för att något ska hända kan vara ett tecken på att man misslyckats med det mesta som hör till ett fungerande ledarskap.
Instämmer till fullo! Hur många chefer/ledare/organisationer förstår detta????
Känner att du är lite inne på det men jag tror inte heller att det är det som mäts i siffror och visas i tabeller som egentligen är det som styr jag skulle mer vilja säga ”Det som efterfrågas blir gjort”.
Sen att det som efterfrågas kommer från ett mätetal är kanske i förlängningen ”det som mäts blir gjort”.
Ett exempel som kanske inte är så burdust som brandmän/pyromaner men som kanske ändå är slående.
I den verksamheten jag jobbar i så hade vi en del felskeppningar till våra kunder, det saknades detaljer och vissa detaljer var fel etc. När jag försökte komma till grundorsaken så frågade jag den som packade detaljerna om hur personen gick till väga. Personen redogjorde enligt de rutiner som finns för packningen vilket fick mig att fråga hur ett enkelt räknefel då kunde komma igenom processen. Då svarar personen att hen ibland inte hinner räkna efter då det är många skeppningar samma dag.
Den slutsats jag drar med detta är att eftersom vi efterfrågar att klara av alla utskeppningar och inte efterfrågar hur väl vi hanterar processen så blir utskeppningarna gjorda men processen kringgås.(Sen kan man tycka vad man vill om processen i sig men den kan alltid förbättras).
För övrigt är bonusar inte prestationshöjande tror att brandmännen skulle släckt bränder även om de inte fått bonusar för det då de förmodligen har en övertygelse att de gör en stor social insats med sitt arbete.