Jag minns utan besvär min tysklärare på gymnasiet. Fast jag inte vill. Vi var inte kompatibla och mitt intresse för det tyska språket imponerade inte på Agda som denna äldre dam hette. I mina tonårsögon var hon 104 år och sannolikt utbildad av Stasi. ”Erst muss man wollen, und dann kan man” (först måste man vilja, och sedan kan man) röt hon irriterat när hennes förväntningar inte uppfylldes. Mina begränsade ambitioner i att behärska ackusativobjekt och annat retade uppenbart Tante Agda. Med viss rätt ska sägas. (40 år senare hade det dock varit bra att kunna mer än durch, für, gegen, ohne, um.)

Även om Agdas lektioner inte gav mig mycket så hade hon en poäng i att viljan är en grundläggande förutsättning för att också åstadkomma något väsentligt. Inte bara för individer utan också för organisationer. ”Sikta mot stjärnorna, och du når trädtopparna” tillhör lagret av gamla ordspråk. En blygsammare variant är ”sikta mot trädtopparna och du skjuter dig i foten”. Som de flesta andra ordspråk så är det mest trams (se inlägget Sunt förnuft suger). En bättre variant är ”sikta mot stjärnorna och gör det på riktigt”. Antagandet att målet kommer att missas är självuppfyllande (se inlägget Do. Or do not. There is no try). När Elon Musk siktar på att åka till Mars så är det inte för att han egentligen vill åka till Dallas. Han siktar på att åka till Mars för att han vill åka till Mars. Idag är allt möjligt, om en organisation vill. (Lugn nu, alla kan komma på undantag.)

Så hur bestämma organisationens olika ambitioner? Kanske utifrån hur andra gör? Fast vetskapen om hur väl andra verksamheter presterar kan vara både drivande och konserverande. Tre enkla exempel på hur mål och jämförelser kan vara hämmande följer.

  • Ledtid för bygglov. Handläggningstiden för bygglov ska enligt plan- och bygglagen vara maximalt 10 veckor. Det introverta begreppet handläggningstid försöker antyda att det verkligen sker något under hela kundens väntetid. Riktmärket leder till mätning, jämförelser och ranking. Att 10 veckor är en orimligt lång tid för enkla ärenden gör ju då ingenting. Den viktiga referensen är inte kund och förväntan, inte aktiv cykeltid för ingående aktiviteter, inte rimlighet, inte vad som är möjligt – utan lag och andras förhoppningsvis sämre prestationer.
  • Studieresultat i skolan. Cirka 85% av eleverna som lämnar grundskolan har behörighet till gymnasiet. I nästa stadium sjunker talen och cirka 78% lämnar gymnasiet med fullständiga betyg. Ungefär så ser det ut, år efter år (all statistik i frågan hittar du enkelt via Skolverket). Många är de föräldrar som fått höra eller läsa att en rektor är stolt över nivåer som kanske knappt överstiger 90%. Då är man ju bättre än de andra! I vilken annan bransch finns det företrädare som är stolta och nöjda med att misslyckas i närmare 10% av fallen? Att ofta misslyckas är normen, statistiken säger att det är ok.
  • Genomströmning Corona-vaccinering. Att en massvaccinering skulle komma under 2021 var känt i ungefär ett år. Och när väl vaccinet fanns tillgängligt så fanns det goda skäl att vaccinera befolkningen fortast möjligt. För egen del blev jag vaccinerad av en organisation som uppenbart tänkt igenom sitt flöde noggrant. Trots detta fanns det möjligheter att med enkla förändringar av processen öka kapaciteten med 200-400%. Att berätta detta för verksamhetens ledning var kanske inte så klokt (men svaret var underhållande att läsa). Framför allt lät man berätta att man hade en genomsnittlig båstid på 3 minuter vilket var utmärkt eftersom andra vaccinatörer låg på runt 10 minuter. Man var bra för att andra var sämre. Att en kortning av tiden skulle vara av värde för alla de tusentals människor som väntade på vaccinering ansåg man inte hörde till bilden.

Det kan vara en tillgång att veta vad andra presterar. Eller en belastning. Världen är full av olika rankingar som ger sämre organisationer förebilder, men som riskerar att orsaka lättja och konservatism i organisationer på den övre delen av listan. Kalibrering av ambitionsnivåer och bedömning av prestationer borde utgå ifrån vad behövs och vad som är möjligt, snarare än ifrån hur andra gör. Erst muss man wollen, und dann kan man. Vila i frid Agda.