Wrooom. Där försvann 2023. Ett år då det blev slutgiltigt befäst att vi inte går tillbaka till något som liknar världen innan covid. Uttrycket ”förr i tiden” kan numera användas för 2019 och tidigare, snarare än som en hänvisning till tiden för mormors ungdom. Osäkerhet och förändring fortsätter prägla samtiden. Det finns med andra ord risk för att Långben hade fel på julafton (”hö, hö, hö, nu är det värsta över”).

För organisationer som vill och kan anpassa sig till förändrade förutsättningar uppstår många möjligheter. Men anpassningen är sannolikt bara tillfälligt relevant. Det är klokt att datummärka all ”sanning” med ett prognostiserat utgångsdatum. Fler anpassningar kommer att behövas, även om vi inte vet riktigt när och på vilket sätt. Att extrapolera och försöka förutse framtiden är lite som att köra bil på en krokig väg med helljuset på. Det är hela tiden skogen som belyses, men nästan aldrig vägen.

På olika sätt återspeglar verksamhetsutvecklingen vår samtid. Även om den inte alltid gör det tillräckligt, men likväl ibland gör det för mycket. Även i en snabbföränderlig samtid är det klokt att tänka – och inte bara agera. På många sätt behöver verksamhetsutvecklingen präglas av mer snack och mindre verkstad. En betydande del av verksamhetsutvecklingen är ogenomtänkt, felriktad, ineffektiv och självdöende.

Nedan följer några högst blandade reflektioner kring vad som hände och inte hände inom verksamhetsutvecklingen under 2023. Du kommer att ana en lätt frustration. Tillsammans skulle vi så mycket fortare kunna åstadkomma så mycket mer och så mycket annorlunda.

  • Kundfokus drivs mot nya höjder. Nej, det är inte alls ett nytt fenomen. Men likväl fascinerande att trenden består och att förväntningarna fortsätter att stiga. Vi fortsätter att leva i kundens tidsålder. Vem som driver på? Det gör du. Och jag. Vi alla. Som vanligt är förnekelsen av denna trend som störst i de organisationer som hade behövt den som mest. ”Vi har inga kunder, vårt uppdrag kommer från staten” (läses med högdragen röst). Okej, lycka till.
  • Intressentadministration breder ut sig. Organisationer har över åren fått fler och fler intressenter att verkligen ta hänsyn till. Numera behöver hänsyn tas till planeten och ofödda barn, leverantörens medarbetare, framtidens kunder osv osv. Det är absolut inget fel med det, utan nödvändigt och rätt. Ansvaret är brett för den som vill vara en seriös aktör. Baksidan är att det ibland flyttar fokus från kärnverksamhet till stödprocesser. Risken är stor att kunden blir en i mängden och förlorar sin särart bland intressenterna. Att beakta många intressenter kan också vara ett sätt att dölja att kunden inte alls är prioriterad. Vi känner väl alla till organisationer som är stolta över att alla randvillkor är uppfyllda, men som inte tycker det gör så mycket att de misslyckats med sitt egentliga uppdrag.
  • The death of distance utmanar. Arbete är fortfarande en aktivitet, men för många är det inte längre en plats. Många projekt, även inom verksamhetsutveckling, är riggade utifrån digitala förutsättningar. Det kan ibland fungera som ett lackmuspapper för ledarskapet, vad är det som gäller egentligen? Traditionalisten är förvirrad och vill att alla medarbetare är på jobbet, oavsett om det behövs eller inte. Traditionalisten har också försökt att öka sin makt i den digitala världen. Bristande tillit och långtgående försök att ha stenkoll på medarbetarna är inte ovanligt. Det blir lite ihåligt när verksamhetsutvecklingen samtidigt förväntas ta organisationen till framtiden.
  • Trasigt utan lösning i sikte. Många centrala offentliga verksamheter fungerar knapphändigt. Men de är ännu ej tillräckligt trasiga för att vara möjliga att laga. Intresset av att försvara och bevara är för stort. Prognosen, min alltså, är därför att det på många håll kommer att bli avsevärt mycket sämre innan det blir bättre. Och falukorvsvalrörelsen 2022 hade sedvanlig karaktär: ”rösta på oss, vi vill spendera mest resurser på det här området”, som om mer pengar skulle vara lösningen. Under tiden fortsätter visionerna att lysa med sin frånvaro. Så vi får invänta ett antal haverier, innan redesign och omstart kan ske.
  • Opposites attract. Ibland är attraktionen av nya begrepp och koncept som störst i organisationer där vilja och mognad är som minst för att kunna omsätta de nya idéerna i handling. Tillitsbaserat ledarskap, exempelvis, verkar ofta attrahera de organisationer som är som längst ifrån att lyckas med ambitionen. Organisationer som har en mognadsnivå som gör att de nog ska överväga att göra fjorton andra saker först för att ha en chans att lyckas. Visst, ibland ska man sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna. Men håller man pilbågen fel så kan det bli foten som träffas istället. Det finns många organisationer som drivs på en idémässig grund som utvecklades någonstans mellan hällristningen och faxen, men som låtsas vara på väg mot det allra senaste inom ledarskap och verksamhetsutveckling.
  • Data och information det nya guldet. Denna punkt ligger egentligen på gränsen mellan vad som har hänt och vad som kommer att hända. Idag går det att samla mycket information utan att störa verksamheten, särskilt om vi vågar använda oprecis data. Att veta ungefär är överlägset att inte veta alls. Och att veta exakt är marginellt bättre än att veta ungefär. Kanske är det därför big data underskattas av många. Big data är användning av stora mängder av mätpunkter, där den enskilda mätpunkten kan vara närmast meningslös. Men den stora datamängden kan sammanlagd vara av betydande värde. Vi hade ganska enkelt kunnat veta vilken tid på dagen elever i årskurs 5 är mest motiverade att lära sig mer om historia. Eller vilka lektioner som vinner allra mest på att de föregås av idrott. Försök gärna tänka ut hur enkelt detta hade kunnat ske. Eller försök hitta exempel i din bransch.
  • Digitalisering med två ansikten. Digitalisering är sjukt inne! Det anordnas väldigt få konferenser i analogisering (men vem vet, det kanske anordnas en sådan 2024 – med skolan som målgrupp.)  Många organisationer borde dock fråga sig om det verkligen är digitalisering de bedriver, eller om ”administrativ mekanisering” vore en bättre benämning. I sämsta fall är digitaliseringen steroider för byråkratin. Medan andra organisationer förstår att digitalisering är en möjliggörare av nya sätt att skapa värde, nya tjänster eller till och med nya ekosystem. Därför försvåras digitalisering kraftigt om organisationens förmåga att beskriva och modellera värdeskapande är låg.

Så en hel del händer inom verksamhetsvecklingen, även om mycket mer skulle behöva hända. Däremot, inom verksamhetsutvecklingen hände bland annat inte det här 2023:

  • Utmaning av staus que inifrån.  Nästa stora trend inom verksamhetsutveckling, NBT – the Next Big Thing, borde vara ett koncept som utmanar status que. Dags att damma av Business Process Reengineering? Omvärlden gör redan det, utmanar alltså. Men på insidan av våra organisationer… igen, där råder alldeles för mycket vilja att konservera, försvara och bevara.
  • Seriös effektivisering. Många organisationer bedriver ambitiöst hållbarhetsarbete. Men de gör det utan att överhuvudtaget reflektera över ren och skär resurshushållning, utan att seriöst beakta verksamhetens effektivitet. Utan att ställa resultat mot insats. Utan att ha relevanta effektivitetsmått.

 

PS. Se gärna tidigare inlägg om 2018 och 2020. Mycket i dessa inlägg är fortfarande relevant.

(Och backspegeln på bilden? Den sitter på en Volkswagen ”bay window”, dvs en folkabuss T2 tillverkad 1968-1979. En sådan buss som du förmodligen ler lite åt när du möter den i trafiken. Även om nog nästan ingen undrade.)