Wrooom. Där försvann 2023. Ett år då det blev slutgiltigt befäst att vi inte går tillbaka till något som liknar världen innan covid. Uttrycket ”förr i tiden” kan numera användas för 2019 och tidigare, snarare än som en hänvisning till tiden för mormors ungdom. Osäkerhet och förändring fortsätter prägla samtiden. Det finns med andra ord risk för att Långben hade fel på julafton (”hö, hö, hö, nu är det värsta över”).

För organisationer som vill och kan anpassa sig till förändrade förutsättningar uppstår många möjligheter. Men anpassningen är sannolikt bara tillfälligt relevant. Det är klokt att datummärka all ”sanning” med ett prognostiserat utgångsdatum. Fler anpassningar kommer att behövas, även om vi inte vet riktigt när och på vilket sätt. Att extrapolera och försöka förutse framtiden är lite som att köra bil på en krokig väg med helljuset på. Det är hela tiden skogen som belyses, men nästan aldrig vägen.

På olika sätt återspeglar verksamhetsutvecklingen vår samtid. Även om den inte alltid gör det tillräckligt, men likväl ibland gör det för mycket. Även i en snabbföränderlig samtid är det klokt att tänka – och inte bara agera. På många sätt behöver verksamhetsutvecklingen präglas av mer snack och mindre verkstad. En betydande del av verksamhetsutvecklingen är ogenomtänkt, felriktad, ineffektiv och självdöende.

Nedan följer några högst blandade reflektioner kring vad som hände och inte hände inom verksamhetsutvecklingen under 2023. Du kommer att ana en lätt frustration. Tillsammans skulle vi så mycket fortare kunna åstadkomma så mycket mer och så mycket annorlunda.

  • Kundfokus drivs mot nya höjder. Nej, det är inte alls ett nytt fenomen. Men likväl fascinerande att trenden består och att förväntningarna fortsätter att stiga. Vi fortsätter att leva i kundens tidsålder. Vem som driver på? Det gör du. Och jag. Vi alla. Som vanligt är förnekelsen av denna trend som störst i de organisationer som hade behövt den som mest. ”Vi har inga kunder, vårt uppdrag kommer från staten” (läses med högdragen röst). Okej, lycka till.
  • Intressentadministration breder ut sig. Organisationer har över åren fått fler och fler intressenter att verkligen ta hänsyn till. Numera behöver hänsyn tas till planeten och ofödda barn, leverantörens medarbetare, framtidens kunder osv osv. Det är absolut inget fel med det, utan nödvändigt och rätt. Ansvaret är brett för den som vill vara en seriös aktör. Baksidan är att det ibland flyttar fokus från kärnverksamhet till stödprocesser. Risken är stor att kunden blir en i mängden och förlorar sin särart bland intressenterna. Att beakta många intressenter kan också vara ett sätt att dölja att kunden inte alls är prioriterad. Vi känner väl alla till organisationer som är stolta över att alla randvillkor är uppfyllda, men som inte tycker det gör så mycket att de misslyckats med sitt egentliga uppdrag.
  • The death of distance utmanar. Arbete är fortfarande en aktivitet, men för många är det inte längre en plats. Många projekt, även inom verksamhetsutveckling, är riggade utifrån digitala förutsättningar. Det kan ibland fungera som ett lackmuspapper för ledarskapet, vad är det som gäller egentligen? Traditionalisten är förvirrad och vill att alla medarbetare är på jobbet, oavsett om det behövs eller inte. Traditionalisten har också försökt att öka sin makt i den digitala världen. Bristande tillit och långtgående försök att ha stenkoll på medarbetarna är inte ovanligt. Det blir lite ihåligt när verksamhetsutvecklingen samtidigt förväntas ta organisationen till framtiden.
  • Trasigt utan lösning i sikte. Många centrala offentliga verksamheter fungerar knapphändigt. Men de är ännu ej tillräckligt trasiga för att vara möjliga att laga. Intresset av att försvara och bevara är för stort. Prognosen, min alltså, är därför att det på många håll kommer att bli avsevärt mycket sämre innan det blir bättre. Och falukorvsvalrörelsen 2022 hade sedvanlig karaktär: ”rösta på oss, vi vill spendera mest resurser på det här området”, som om mer pengar skulle vara lösningen. Under tiden fortsätter visionerna att lysa med sin frånvaro. Så vi får invänta ett antal haverier, innan redesign och omstart kan ske.
  • Opposites attract. Ibland är attraktionen av nya begrepp och koncept som störst i organisationer där vilja och mognad är som minst för att kunna omsätta de nya idéerna i handling. Tillitsbaserat ledarskap, exempelvis, verkar ofta attrahera de organisationer som är som längst ifrån att lyckas med ambitionen. Organisationer som har en mognadsnivå som gör att de nog ska överväga att göra fjorton andra saker först för